Den globala efterfrågan sjönk drastiskt, beställningar avbröts och företag stängde produktioner. Halvledarkriser har skett förut, men i mars 2020, när pandemin blev ett med världen, inleddes en kris som kom att bli större och svårare än på väldigt många år. Hur kunde det bli så? 

Minskad produktion gav ökad oro
Dominobrickorna började falla en efter en. När efterfrågan på halvledare minskade tvingades producenter anpassa sig genom att gå ner i produktionstakt. Samtidigt behövde de hantera intäktsförluster till följd av avbrutna beställningar och Covid-relaterade säkerhetsproblem. Det senare tvingade halvledarindustrin att arbeta med en kraftigt reducerad kapacitet, vilket drev utnyttjandegraden till historiska låga nivåer. Samtidigt bestämde sig fordonsbranschen, en betydande del av halvledarindustrins kundbas, för att avverka färdigvarulager och använda halvfabrikat för att bygga upp vad de kunde.  

I september 2020 började fordonsmarknaden återhämta sig och beställningarna började hopa sig, men OEM:erna och Tier 1-leverantörerna hade då gjort slut på sina lager. Hela leveranskedjan var tom. Företag hade inga delar men gott om beställningar. En sorts panik växte fram och det hysteriska behovet ledde till dubbelbokningar. De största leverantörerna till fordonsmarknaden hade redan minskat produktionen, och tiden för att starta om produktionen och leverera delar mäts i månader. 

Andra händelser som påverkade 
Till råga på den redan då nedslagna marknaden påverkades produktionen hos de stora leverantörerna negativt av vädret i Texas. Strömavbrotten som kom av extremvädret skapade ytterligare panik. Och branden på Renesas i Japan orsakade en förlust på minst sex veckors produktion, i huvudsak för bilar och viktiga mikrokontrollerprodukter. Dessutom fanns det en oro i Taiwan över en potentiell vattenkris. 

Allt detta gjorde att marknaden fick panik och kunderna försökte stävja sin egen kris genom att öka beställningarna. Allt som allt kom denna dominoeffekt att bli branschens värsta kris sedan 2008–09. Men – ur det onda föds det goda. Det här är inte bara dåliga nyheter. Bokningar är bra och den säljande sidan av myntet kan mildra sin oro med att kunderna nu griper efter allt de kan få. 

Industrins halvledarstruktur – ett enormt pussel 
Om man tittar på branschstrukturen är företagets marknadsandel en viktig framgångsfaktor. I den här branschen har inget företag mer än 15 % av marknaden. Den är fragmenterad och ingen aktör kontrollerar varje liten del. Samsung kan tillhandahålla delar till olika apparater, Hynix kan tillhandahålla minne för cloud computing.  

Faktum är fortfarande att om ett företag inte har kraftkomponenter eller mikrokontroller från Renesas, ST eller NXP, så kan det inte bygga ett system. Även om en leverantör har de flesta delar kan någon annan produkt saknas. Qualcomm och Broadcom kan betjänas väl av TSMC, men om kunder inte kan få MOSFET från ST eller mikrokontroller från Microchip är det omöjligt att skicka en produkt. Kärnteknologierna kan vara tillgängliga, men ingen har tillräckligt med marknadsandelar för att leverera hela materialförteckningen för något system.  

En för alla, alla för en
Branschen genomgår konsolidering, men den är fortfarande relativt långsam, så den förblir fragmenterad och specialiserad. Försörjningskedjor är globala, men ömtåliga. Fabriker/företag har arbetat med att optimera produktionen med just-in-time och lean-system som minskar rörelsekapitalet och därmed lagerhållningen. De har blivit extremt effektiva och är designade för att minska kostnader men är fortsatt mycket känsliga för extrema händelser. 

På grund av kritikaliteten på produktnivå kan kunderna få huvudvärk om så endast en enda anläggning skulle hamna i problem. Det tar timmar att tillverka en bil, minuter att producera en smartphone, men mer än fyra månader att producera ett mikrokontrollerchip.  

En bransch under pressade omständigheter 
Halvledarindustrin lär sig att arbeta i denna nya era, skyndar sig att lägga till kapacitet och pressar anläggningar och leveranskedjor till det maximala. Samtidigt får kunderna lära sig den hårda vägen att mikrochip inte är varor. 

Dessutom hade USA:s tidigare president Donald Trumps handelskrig med Kina en enorm inverkan på företagens framåtanda. Det kommer att fortsätta skapa press på leveranskedjorna. Och på grund av amerikanska kunder tvingas därför Samsung, TSMC och andra öppna nya fabriker i USA, varpå EU försöker få halvledarindustrin att flytta till Europa. 

 Framtiden för halvledarindustrin 
Så när kommer detta ta slut? Märkligt nog är det ingen som riktigt vet. Min gissning är att nuvarande situation kommer att pågå till slutet av 2022 eller till och med sträcka sig till Q1 2023. Fordonsindustrin kommer dock inleda sin återhämtning först 2022 eftersom den dels fått lida dubbelt av pandemin, dels på grund av övergången till elfordon och det medföljande behovet av ännu fler halvledare. Fordon kommer sannolikt inte nå försäljningsnivåerna från 2018 förrän 2023. 

Mer glädjande är det för chipverksamheten som i år kommer växa med mer än 20 %. Återhämtningen efter pandemin, kombinerat med 30 % ökning i investeringar år 2021, kommer så småningom skapa en naturlig broms på marknaden som normaliserar utbud och efterfrågan.  

Men – en dag, och vi vet sällan när, kommer beställningar återigen annulleras eller skjutas ut. Det tillhör vardagen för branschen och händer efter varje tillväxtperiod. Det som går upp måste, tyvärr, så småningom ner.