Som avtalsparter når ni ofta till slut en konsensus och i legal mening ett avtal; oftast sker detta genom att parterna skakar hand och till en början har ett muntligt avtal. Noteras bör att muntliga såväl som skriftiga avtal gäller men det förstnämnda riskerar att leda till framtida problem då ”ord står mot ord”. Många upplever att övergången från konsensus till skriftligt kontrakt ibland riskerar att förhala processen eller i värsta fall stranda hela förhandlingen när parterna inte kan enas om det finstilta. Så hur går man till väga för att forma kontraktet och klä samarbetet i en juridisk ”kostym”?

Det finns många svar på frågan ovan men generellt finns det en grundläggande lagstiftning i botten, till exempel köplagen. Problemet är att köplagen är generell och inte anpassad till särskild branschpraxis samt utveckling. Av detta skäl har det utvecklats allmänna bestämmelser eller branschanpassade standardavtal som är framtagna av organisationer för avtalets tänkta syfte, exempel på dessa är NL17, ABT06, AAVVS09, AMB07, ORGALIME och många fler. Som ett avslutande lager applicerar man själva huvuddokumentet (”kontraktet”) där partsspecifik information och kommersiella villkor anpassas från situation till situation. I huvuddokumentet kan man göra avsteg från tidigare lager, det vill säga lagstiftning och standardavtal, för att skapa rätt förutsättningar för det aktuella avtalsförhållandet. När detta är klart avslutas kontraktsskapandet genom att addera bilagor som reglerar kvalitet, pris, ledtider med mera. Viktigt att ha i åtanke är att dokumenten i avtalet rangordnas och att en tolkningsordning bestäms, det vill säga vilket dokument ska ha företräde framför det andra vid händelse av att villkoren står i strid med varandra. När allt detta är gjort har en handskakning övergått till ett skriftligt kontraktsförhållande där parterna med större säkerhet och trygghet kan bygga vidare på sitt samarbete.

Denna beskrivning av ett skriftligt kontrakts tillkomst kan med enkelhet ses i form av lager där varje lager fyller en viktig funktion och där de tillsammans i symbios skapar grunden för ett gott samarbete. Här slutar förhandlingen om det finstilta och lämnar över till affären, det vill säga målet med varför kontraktet kom till från första början.

En viktig sak att tänka på är att det ska finnas en balans mellan krav och sanktioner, det vill säga att parterna reglerar vad som händer om part bryter mot avtalet. Slutligen ska alltid övervägas vilken möjlighet som finns att avsluta avtalet och under hur lång tid parterna är bundna av densamma.

Som du säkert förstår är detta inte en uttömmande krönika om konsten att skriva avtal. Syftet är att så ett frö att skapa skriftliga kontrakt och få motparten att signera densamma kan faktiskt åstadkommas genom att bygga kontraktsdokumenten i lager och att nyttja debyggstenar som redan är framtagna av lagstiftaren, organisationen och marknaden.  Varför uppfinna hjulet på nytt när mycket kunskap, regleringar och branschstandarder redan finns att tillgå? Genom att skapa ett skriftligt avtal som bygger på vedertagna grunder kommer motparten känna igen regleringarna och vara mer benägen att skriva under samt känna trygghet.

Glöm inte att syftet med kontraktet är att möjliggöra ett gott samarbete mellan er som parter och att avtalet med alla dess regleringar ska spegla verkligheten samt affären i fråga och inte vara en ensidig friskrivning innefattande ”hängslen, livrem och katapultstol”.